00.52, it's called the funeral.
Helgen har varit lyckad. Jag har varit glad för det mesta.
I fredags var det fest hos sötnosen Fredrika, det var väldigt kul.
Och igår var det filmkväll hemma hos mig med mina pinglor. Filmerna som blev sedda var Step up och Ps. I love you.
Sen blev det en promenix och jag åkte på min bräda. Det var alltför länge sedan sist.
Sen var det någon fyllegrabb som började prata med oss, och ja, typ såhär lät det;
fyllegrabb: vart är ni påväg då?
smålänningen lisa: dit upp!
fyllegrabb: men skåne ligger ju där nere!
Där fick vi oss ett gott skratt. Sen drog sig sötnosarna Lisa & Ida och vi gick hem samma väg, och fyllegrabben kom ut igen.
fyllegrabb: men vart är ni ifrån då?
fredrika: värmland
sofia: lysekil
moi: lysekil.
fyllegrabb: jahaja.. vart är ni påväg nu då?
fredrika: hem till moa.
fyllegrabb: jaha... och vart ligger det då?
vi pekar neråt.
fyllegrabb: men värmland ligger ju däråt!
Där fick vi oss lite mer skratt. Väl hemma tittade vi på en film och sen slocknade vi.
På morgonen vaknade man av att solen sken och bredvid låg ett litet brev från Sofia som hade gått tidigt på morran. Sötnosan.
Jag och pinglan pratade och drack té tills hon också gick hem till sig. Jag städade och pluggade lite lagom sådär. Sen var syster och jag och handlade och lagade senare en väldigt god pasta sallad. Så kom mina pinglor igen och vi såg på Le fabuleux destin d'Amélie Poulain. Det är min största filmkärlek, tror jag. Jag älskar den. Always have, always will.
Sen har jag vart hos mormor och sett på Wallander. Och nu ligger jag här i min säng och lyssnar på Band of horses och avslutar mitt arbete till samhällskunskapen.
Jag hatar våld.
Jag hatar avstånd.
Jag hatar pengar.
Jag hatar plugget.
Jag hatar tanken av att inte träffa dig i vinter.
Jag önskar att någon höll om mig just nu. Precis som då.
Precis som då.
I fredags var det fest hos sötnosen Fredrika, det var väldigt kul.
Och igår var det filmkväll hemma hos mig med mina pinglor. Filmerna som blev sedda var Step up och Ps. I love you.
Sen blev det en promenix och jag åkte på min bräda. Det var alltför länge sedan sist.
Sen var det någon fyllegrabb som började prata med oss, och ja, typ såhär lät det;
fyllegrabb: vart är ni påväg då?
smålänningen lisa: dit upp!
fyllegrabb: men skåne ligger ju där nere!
Där fick vi oss ett gott skratt. Sen drog sig sötnosarna Lisa & Ida och vi gick hem samma väg, och fyllegrabben kom ut igen.
fyllegrabb: men vart är ni ifrån då?
fredrika: värmland
sofia: lysekil
moi: lysekil.
fyllegrabb: jahaja.. vart är ni påväg nu då?
fredrika: hem till moa.
fyllegrabb: jaha... och vart ligger det då?
vi pekar neråt.
fyllegrabb: men värmland ligger ju däråt!
Där fick vi oss lite mer skratt. Väl hemma tittade vi på en film och sen slocknade vi.
På morgonen vaknade man av att solen sken och bredvid låg ett litet brev från Sofia som hade gått tidigt på morran. Sötnosan.
Jag och pinglan pratade och drack té tills hon också gick hem till sig. Jag städade och pluggade lite lagom sådär. Sen var syster och jag och handlade och lagade senare en väldigt god pasta sallad. Så kom mina pinglor igen och vi såg på Le fabuleux destin d'Amélie Poulain. Det är min största filmkärlek, tror jag. Jag älskar den. Always have, always will.
Sen har jag vart hos mormor och sett på Wallander. Och nu ligger jag här i min säng och lyssnar på Band of horses och avslutar mitt arbete till samhällskunskapen.
Jag hatar våld.
Jag hatar avstånd.
Jag hatar pengar.
Jag hatar plugget.
Jag hatar tanken av att inte träffa dig i vinter.
Jag önskar att någon höll om mig just nu. Precis som då.
Precis som då.
Kommentarer
Trackback