09.45, he's the cheese to my makaroni.


Att vakna upp med Paolo Nutinis These Streets och att ha dig vid min sida gjorde nog min dag.
Även fast det var tekniskt, så var det underbart att se dig innan sömnen inträffade och sen att vakna upp och se ditt fina leende.
Tack för att du finns, tack för att du är min.
Jag saknar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0