knarkspark

Allt är så tomt. Och tyst, om man inte räknar med musiken som flyter ur högtalarna och mina hjärtslag som slår så hårt att man kan nästan tro att grannarna ska komma upp och klaga.
Men grejen är att jag känner mig ensam.
Och jag funderar fortfarande på det dära med trafikljusen. Jag har inte fått något svar. Fast det kanske inte är så konstigt för att jag har inte vågat fråga, ännu.
Det känns som om allt går i kras, långsamt. 

Jag hatar avstånd. Jag hatar pengar.
Men mest av allt hatar jag att inte veta.