18.00, chrismukkah.
Igår var jätte kul.
musik, tequila, dans, öl och julgranar.
Hehehehe.
Idag började dagen med OC med Johanna. Vi bakade scones och drack is vatten, dvs vatten med isbitar.
Sen kom Ida och Johanna gick.
Och här har man legat hela dagen och glott.
Och snart ska Ida och jag baka pepparkakshus och ikväll blir det Dirty Dancing marathon.
Myspys.
Förresten så fyllde min lillebrutt år igår också. Han blev 16 jordsnurr. Så grattis till prutten!
De tände julbelysningen igår. Allt var så fint, så fint.
tequiilaaa.
pinglor.
lillan.
20.49, come away with me in the night.
Och det tackar jag ensemblen för. Gosh, sikken kul eftermiddag! Trummor, tamburin, shakers & chimes, that's me!
och den sista halvtimmen satt vi och asgarvade. Kulkul!
När jag kom hem gjorde jag mac'n'cheese. Eller, spa'n'cheese. Det var mumma.
Och nu sitter jag här nyduschad och ska skriva ett litet projektrapport.
Sen blire nog film.
Och imorgon party med mina pinglor, hurrey!
Jag hittade på www.gillofilippa.blogg.se, en sjukligt snygg fotosida. Jag är besatt.
www.hedislimane.com/fashiondiary.
21.55, and you smile and I cry.
Idag har jag varit hemma hela dagen. Magont och exploderande huvudvärk.
Jag som aldrig får huvudvärk.
Min syster köpte vörtbröd så det har varit svårt att hålla sig borta skafferiet.
Jag har äntligen, efter nästan 2 års väntan sett på The pacific and Eddy. Den var mysig, dramatisk, udda och bra. Jag trodde att den skulle vara annorlunda, men jag njöt. Ryan Donowho is candy in all kind of ways.
Nu ska jag duscha och hoppa i sängs.
22.19, be good or be gone.
Ikväll var vi och boxades, kändes väldigt bra att kicka lite butts.
Jag längtar till fredagen. då blire parteeey.
Har fyndat lite på myspace också.
www.myspace.com/crystalcastles
www.myspace.com/fionnregan
Längtar till Skins nästa sesong.
Jag vill SÅ gärna se Twilight.
Men nu ska jag och Ida glo på Mamma Mia.
00.03
I don't know what I'd do without you.
I don't know what I would do without, what I would do without you.
Santiago & Joanne - the beginning.
Här är mitt projekt som jag jobbade med förra veckan. De som vill får gärna läsa och skriva vad de tycker.
Cheerio!
_____________________
Santiago.
Solen skiner igenom persiennerna och jag gömmer mig under täcket.
Idag vill jag inte ha något med världen att göra. Även fast solen skiner och fåglarna kvittrar så känns allt grått och kvittret är bara oväsen.
Jag vill sova i hundra år och bli väckt av en kyss från en vacker prins. Det finns nog inget bättre sätt att vakna upp på.
Det knackar på dörren och jag håller andan.
- Santi? Är du där?
Jag fortsätter att hålla andan. Då kanske hon inte hör mig.
Sekunder efteråt hör jag henne sucka och stänga dörren.
Plötsligt får jag dåligt samvete. Här ligger jag och gömmer mig för världen när hon aldrig mer kommer att få se skymten av den igen.
Jag kommer ihåg hur hon brukade prata om saker och ting. Om dess skönhet, om dess utstrålning.
Nu pratar hon knappt. Det är nog för att hon inte har något att säga, för allt hon ser är svart. Om hon skulle öppnat munnen skulle nog hennes ord förvandlas till tårar.
Det skulle jag inte klarat av.
Få minuter senare var jag påklädd och påväg till mitt så kallade andra hem - skolan.
Joanne.
Var är jag?
Strävandes sätter jag mig upp i sängen och öppnar ögonen försiktigt och det första jag ser är en Wolfmother plansch. Följande ser jag en nästan tom hylla, ett fönster och bredvid den en The Who plansch.
Imponerande.
Bredvid mig ligger ett krulligt huvud med bar rygg.
Vingligt och så tyst som möjligt reser jag mig upp. På golvet finns allt möjligt.
En bas, pizzakartonger, ölburkar och en hög med kläder. Vad hade jag på mig igår?
Få sekunder efteråt ger jag upp tänkandet.
Jag är för full för att tänka.
Jag kollar i hans garderob, tar en tshirt och ett par jeans, drar mig ut till hallen, tar på mig mina skor och utan att vända mig om lämnar jag den okändes lägenhet.
Ute strålar solen och emellanåt känner man några vindpustar. Jag ser mig omkring.
Jag bor ju inte alls långt härifrån.
Vinglandes drog jag mig hemåt och folk tittade på mig som om jag vore en utomjording.
Hemma var det tomt och stökigt, precis som det brukar. Klockan är kvart över elva och jag är helt slut.
Jag tittar på klockan igen.
Skolan kan vänta en stund till.
Santiago.
Har det någonsin varit såhär tyst?
Jag sitter i skolkorridoren där det alltid finns ljud. Det brukar sitta gitarrister med sina gitarrer, trumissar med sina pinnar och sångare med sina nynningar. Det är något som fattas.
Det enda som hörs nu är mina pennslag mot mitt block och lite fnitter från några fjortisar lite längre bort. Jag tror de fnittrar åt mig. Eller, jag vet att de fnittrar åt mig. Det är genom deras sminkade blickar och sättet de slänger med sitt alldeles för sönderblekta hår jag vet det.
Det är bara för att jag vägrar gömma mitt sanna jag i en garderob och för att jag har en mamma
som inte ser sanningen.
Jag hör skolans port öppnas med ett ryck och stängs med en smäll. Jag ler litet för mig själv och vänder mig om. Där är det som fattades.
Joanne.
Hon är en fascinerande varelse. Hon går som hon vill, klär sig hur hon vill och bryr sig inte om vad folk med sönderblekt hår tycker, tänker eller säger.
När de ser henne så tittar de från tå till topp med en äcklad blick och Joanne ler för sig själv. Man ser det knappt, men det gör hon.
Hon är annorlunda, och hon gillar det.
Hon är den jag kunde vara.
Joanne.
Skolan är rätt tom idag. Vad är det för dag idag... Igår var det en... Söndag? Måndag? Torsdag?
Jag tappar mitt block av ren slapphet och jag svär för mig själv när jag böjer mig ner och tar upp det. I det ögonblicket öppnas dörren och bredvid står min klassföreståndare. Jag lägger till ett sista "fan".
- Det var inte igår.
Sa han och la armarna i kors. Jag log ironiskt men sa ingenting.
- Jag har försökt få tag på dina föräldrar.
- Jaha?
- Jag har inte fått tag på dem.
- Nehe.
- Kan du be dem ringa mig?
- Visst.
Jag reser mig upp och går därifrån. Blickar från alla håll, och jag ler triumferande.
Santiago.
Bar Prudence öppning!
19 agusti 20.00,
Välkomna!
(18 årsgräns.)
- Bög.
Jag tittar åt sidan och där sitter några biffar med en blick full av förakt, som fjortisarna fast utan smink och med mycket mer muskler. Ryktet om pojkvännen jag hade innan vi flyttade till den här hålan visste alla om innan jag ens hade anlänt.
Utan att säga någonting vänder jag mig om och beger mig hemåt för att bestämma en outfit för ikväll.
Jag låser upp dörren så tyst det bara går och går in på tå. I köket satt mamma. Hon bara satt där. Jag går fram till henne lägger mina armar om henne och hon håller om mig hårt. Hon gråter och jag försöker att inte börja. Jag pussar henne på kinden och försvinner in i mitt rum.
Jag ska definitivt supa skallen av mig ikväll.
Joanne.
Bar Prudence öppning!
19 agusti 20.00,
Välko...
Och allt blev mörkt. Det är någon som håller händerna framför mina ögon.
Och jag blir kysst i nacken.
Bella.
- Hej snygging.
Viskade hon i mitt öra och fortsatte kyssa min nacke. Jag vände mig om och så stod vi mitt emot varandra. Jag log. Hon log. Vi log. Vi började gå.
- Vart tog du vägen igår?
- Jag vet inte.
- Du vet inte?
- Nej.
- Kommer du ihåg någonting från igår?
- Knappt.
Bella tittade på mig och sen ner i marken. Hon tittade upp, och sen ner igen.
Det var fortfarande tomt och stökigt hemma hos mig. Bella tittade sig omkring men hon valde att inte säga något.
Vi gick in till mitt rum och slängde oss i sängen, på varsin sida, och där låg vi. Tittandes upp i taket.
- Ska vi på Prudence ikväll? frågade hon.
- Om du vill.
Bella vände sig, tittade på mig, log och kysste mig.
Santiago.
Klockan är fem i nio och jag ligger fortfarande kvar i min säng och ur högtalarna sjunger Ian Curtis min favoritlåt. Och jag får rysningar varenda gång. Han har räddat mitt liv ett tusentals gånger bara genom att öppna munnen.
Kyrklockan slår 9 och jag tar mig en sista titt i spegeln. Converse, svarta stuprör och Joy Division tröja, beskriver mig exakt just nu.
Jag går ut, kikar in i köket där mamma fortfarande satt, precis där hon satt för några timmar sen. Jag går fram till henne, pussar henne på kinden.
- Jag går ut en sväng.
- Du luktar gott.
- Tack.
Det är solnedgång och himlen är rosa och gulaktig. Jag tar vägen genom parken, och allt är stilla, till att börja med. Lite längre fram var ett gäng som söp, skrattade och skrek för full hals.
Jag fortsätter att gå, ignorerar dem. När de får syn på mig börjar de viska, peka och skratta.
Jag är tydligen ett skämt.
- Hörrö.
Jag fortsätter att gå.
- Hallå! Jag snackar med dig, fan.
Jag stannar vänder mig om och står och tittar på dem, helt tyst. En av dem vinglar fram till mig, tittar på mig från tå till topp och flinar.
En biff.
Han går runt mig, drar i mina kläder.
- Vad är det? frågade han och petade mig på bröstet där det stod Joy Division - Love will tear us apart.
Han petade hårdare och hårdare.
- För att vara bög är du rätt dryg. Vet din mamma om det?
Jag tog ett steg bakåt och gick min väg. En ölburk kastades efter mig och en jäkla massa skratt.
Utanför Prudence var det proppat med folk. Biffar och inte biffar. Myndiga och inte myndiga.
Och jag tappade lusten.
Jag gick därifrån. Jag gick och gick, utan att veta vart jag skulle.
Jag gick förbi en mörk hörna men den var inte tom. Det låg någon där. Jag gick närmare, och det var verkligen någon som låg där. Desto närmare jag kom, desto klarare såg jag att det var hon.
Jag gick ner på knä och smekte hennes kind.
- Joanne? Joanne, vakna.
Joanne.
Såhär ljust har det väl då aldrig vart. Var är jag? Är jag död?
Jag reste mig upp panikslagen. Bredvid satt en kille, och han sov. Vem var han? Min skyddsängel?
Slangar... Nejnej, det här är inte himlen. Det här är något värre än så.
Sjukhus.
- Godmorgon Joanne.
En glad så kallad läkare kom in och stod mitt emot mig.
- Hur mår du?
- Bra.
Killen bredvid mig vaknade och han tittade på mig. Läkaren tittade på killen och sedan på mig och så log hon.
- Det var tur att din bror tog dig hit igår, annars kunde det ha slutat illa!
Läkaren småskrattade.
Vad är sämre än att hamna på sjukhus?
Och vadå bror? Jag har väl då ingen bror?
- Fick du tag på era föräldrar?
- Nej.. De är bortresta, de skulle ringa så fort de landade.
Läkaren nickade.
- Får jag gå hem nu?
- Ja, strax. En läkare ska bara ta sig en sista koll på dig och då kan din bror ta dig hem.
Den så kallade läkaren log igen, mot mig och sedan mot min så kallade bror och sen gick hon.
Jag tittade på killen. Han tittade på mig.
- Vem är du?
- Santi. Jag hittade dig igår, och jag visste inte vad jag skulle göra... Så jag tog dig hit.
- Okej.
Han tittade ner på sina händer som rullade tummar. Han hade sådär kortklippt hår där bak och med en lång lugg som döljde ena ögat. En Joy Division tröja och svarta stuprör. Och mörkblåa, slitna Converse.
Han ser snäll ut också.
En annan glad så kallad doktor kom in för att ställa samma frågor, samma skämt och samma skratt som alla andra så kallade doktorer.
Santiago.
Vi går ut från sjukhuset, rätt långsamt. Vi tittar båda ner i marken när vi går. Jag tittar på henne och hon är lika blek som snö. Hennes hår är långt och tovigt. Hon tittar upp på mig, våra blickar mötts och jag småler.
- Men... Du går på skolan?
Jag nickade.
- Jag har för mig att jag har sett dig innan...
Jag nickade igen.
- Vart är vi påväg?
Jag tittade upp.
Ja, vart var vi påväg?
- Hem till... dig?
Jag nickade och vi fortsatte att gå med en riktning att gå.
Joanne.
Hemma hos Santi såg det inte ut som hos mig. Här var det städat och fint.
- Bor du ensam?
- Nej... Men mamma är inte hemma. Vill du ha té?
Jag nickade och log. Han satte på té vatten och jag satte mig vid köksbordet där det låg ett antal böcker för blinda.
- Vems är..
- Det är.. min..
- Var det din mamma som..
- Ja.
Det blev tyst tills vattnet kokat klart. Santi gav mig en kopp med grönt té och satte sig mittemot mig. Vi rörde om och tog första klunken samtidigt.
Och vi började asgarva.
Santiago & Joanne.
Vi pratade om allt mellan himmel och jord, helvete och underjord.
Vi sa saker som aldrig har nämnts innan och det kändes bra. Det kändes tryggt.
Det kändes som om vi hade känt varandra i en evighet istället för exakta 5 timmar.
Hans liv.
Hennes liv.
- Santi.
- Mm?
- Nej, alltså Santi. Du är min Santi.
- Jag förstår inte riktigt...
- Santi. Saint. You are my saint.
Han ler, och tillägger:
- I think this is the beginning of a beautiful friendship.
00.17, then you exploded in my heart,
Jag blev färdig med projektet och jag är jätte nöjd! Hur-freaking-rey, yay!
Kom hem från mormor för en stund sedan, alltid lika mysigt. Vi såg på Parlamentet och Wallander. Och hon proppade i mig muffins, té och toffifee.
Och nu när jag gick hem efter 23 nångång, det var så tyst överallt. 3 bilar och en gående människa under ca en kvarts tid. Och jag älskar himlen på vintern. Stjärnorna är klarare än någonsin och det är bara så fint. Det påminde mig om en gång på fyllan så såg jag ett stjärnfall, och jag önskade att jag skulle fylla 20 innan den 21 november för att jag skulle kunna gå på MGMT i stockholm.
Sen kom jag på att det inte var möjligt. Attans, var då nästa tanke.
Så jag såg bilderna på Rockfoto när de spelade på Debaser Medis. Så himla snygga. Både bilderna och bandet. Ljuset och instrumenten.
Allt såg perfekt ut.
Åh.
Nu ska jag somna till Skins.
and I forget, I forget, the movie song.
15.18, I'd do the stars with you anytime.
Igår kom den första snön. Och det kändes otroligt mysigt. Jag längtar till julen sketmycket nu. Det ska bli väldigt mysigt, även fast man är pank. Det ända jag önskar mig till jul är att jag kommer till mamma och Ivan.
Men helgen har varit superduper. Igår var det fest och jag var full av kärlek och öl. Underbart.
Jag vaknade upp hos söta Fredrica pigg och glad.
Efter frukost och lite städning drog jag mig hemåt och det var jätte skönt ute. Precis lagom och det var pytte lite snö vid varje hörna.
Jag ska avsluta mitt projekt idag och det går inge vidare. Min inspiration är inte så hög. Och det måste bli färdigt idag.
SATAN SKATAN PÅ DEN JÄKLA GATAN.
pusshej.
Te extraño.
17.28, eye, ear & mouth candy.
Det goda började när jag satte på tv vid 2 tiden, då på mtv two var det gonzo special - Kings of Leon.
Jag ba, hur-freaking-rey!
Så där satt jag å drägglade.
Sen har jag lyssnat på Vampire Weekend och lite annat gott.
Och nu, sitter jag och ser på mtv two - killers vs white stripes.
Och jag ba, HUR-FREAKING-REY!
Också inom kort kommer min hoe och vi ska baka bullar.
Hihi, sikken dag.
Ryan Donowho har också varit del av min dag. Han är solklart veckans babe.
11.13, I'll get used to this eventually, I know.
I just want you closer, is that allright?
Inatt nådde illamåendet mig. Och jag har yrat lite lagom nu imorse.
Jag trodde jag var full först, men jag söp ju inte igår.
Jag kanske är full, av kärlek?
Är det det som får mig dizzy?
Oh well, back to work.
00.26, magical fantasy.
Te adoro.
Idag var det öppet hus och solen har skinit hela dagen. Brandlarmet började larma på kvällen, men sen försäkrade brandmännen oss att det bara var några busar som hade gjort sönder någon rök makapär.
Jag var hemma vid 8 och efter att ha levt på 5 äpplen på hela dagen gjorde jag mig en rejäl portion med mannagrynsgröt. Jag älskar allt som har med kanel att göra.
Jag har också pratat med födelsedagsbarnet, och jag blev så glad, så glad.
Te extraño.
Jag har precis sett på Dirty Dancing 2, och det fick mig att sakna my navi blue ännu mer.
Remember the night when we owned the dancefloor?
Så nu lyssnar jag på lite soundtracks. Mest från den gamla Dirty Dancing.
Lite Joy Division, First Aid Kit och Juliet Piper har också sjungt för mig idag.
Och imorgon ska bästa nissan i världen sova över hos mig. Vi ska baka bullar och se på Skins.
Idas Jocke fyller också år imorgon/idag,
så grattis till han!
00.32, happy birthday baby.
Let us throw them in the ocean, let it wash our cares away.
Dagen har inte varit speciellt bra, nej. Den har varit jobbig och dramatiskt.
Mitt projekt går rätt bra, dock. Jag tror jag skriver bättre när jag mår skit än när jag mår prima.
Jag har sett Mamma Mia nu, och jag tycker den är jätte charmig.
Jag har knarkat sönder Paolo Nutini ett bra tag nu och jag längtar tills hans nya skiva släpps.
Också har jag lyssnat på sötnosen Lykke Li, Au revoir Simone, El perro del mar och Alexi Murdoch.
Sånt tycker jag om.
Jag håller på att ladda ner Skins igen. Eftersom min hårddisk paja för ett antal månader sedan och jag saknar serien sketamycket och någon ny sesong ser man nog inte förens om några månader. Så jag ska ha en sån där marathon inom kort, yeah.
Och mi amor fyller år idag, många hjärtliga gratulationer till han.
Nu ska jag se på The Calcium Kid,
pössi.
01.28, can't believe how much I want you.
Och jag har en sådan stor lust att åka till Frankrike nu. Eller var som helst där jag kan fota.
Anyway, anyhow.
Dagen har för det mesta sugigt. Men jag tackar Johanna och min mobil för att ha räddat min dag.
Jag tror jag kommer att få en härlig träningsverk imorn. Sånna har jag saknat.
Och jag saknar mitt långa hår.
Och jag saknar my navi blue.
Om jag inte ser han, kramar han, kysser han och allt inom kort -
Jag finner inga ord. Det finns inga ord som kommer att beskriva den där känslan inom mig.
Jag älskar dig.
Oh who knows just what the future holds,
All I want to know is if it's with you.
07.46, KAN ULLA!
09.45, he's the cheese to my makaroni.
Att vakna upp med Paolo Nutinis These Streets och att ha dig vid min sida gjorde nog min dag.
Även fast det var tekniskt, så var det underbart att se dig innan sömnen inträffade och sen att vakna upp och se ditt fina leende.
Tack för att du finns, tack för att du är min.
Jag saknar dig.
00.31, why can't we just rewind?
Och nu sitter jag här och kollar på Sex & the city, jag har ätit chokladbollar och druckit té. Och jag som hatar smör.
Imorgon börjar mitt allvarliga jag igen.
Projekt och träning.
Och jag är pepp.
Också saknar jag sommarens festivaler.
Peace & Love, bland andra.
17.36, girls just want to have fu-un.
Igår spenderades kvällen hos Sofia, där också Lisa var och vi kollade först på älskade Across the Universe. Efter det blev vi foto sugna, och idén var 50 till nutal. men vi hann bara till 80'. Väldigt kul att sminka sig, klä ut sig och posa.
Mer bilder hittar man på www.ezekiel.bilddagboken.se.
Efter 80 talet kollade jag och Lisa på Pelle Svanslös till klockan 2ish.
Imorse åt vi frukost och fikade strax därefter och lyssnade på Keane & Norah Jones.
Sen vandrade man hemåt och jag har suttit här sen dess! Skrivit lite på projektet och pimpat bilder och pratat med My navi blue.
Och han håller mig så kär, så kär.
15.43, oh sweethearts.
Jag drar mig hemåt, fixar lite käk och glor på Sex & the city. Strax efteråt ringer Sofia & Lisa och bjuder hem mig på latté och nybakta bullar, och det tackar man absolut inte nej till!
Där var satt vi och åt bullar lyssnandes på Disney musik.
Sen träffade vi Isabella och vi drog oss upp till mig för att pudra näsan lite lagom innan partyt.
Väl på badhusberget så var det alldeles tyst. Vi tittade frågandes på varandra och försökte höra musik, men inget.
Vi ringer och frågar vart partyt är. Då har det blivit inställt.
Nej, tänkte vi. Men vi drog oss till Johanna där Karin också befann sig och de bjöd på té.
Mysigt värre, tänkte vi då. Men vi ville twista, så vi fixa till oss lite musik och så småningom kom det lite folk, så det blev lite fest iaf!
Jädrans kul var det. Att vara full på lycka, glädje och kärlek är något underbart!
Vid 2 tiden låg vi i min goa bäddsoffa tittandes på Moulin Rouge, men vi somnade kort efter filmen startat.
Så imorse vaknar man av att Sofia står i köket och bakar scones. Bättre sätt att vakna upp på får man ta å leta efter!
Så vi käka frukost och lyssnade på musik.
Efter de gått började jag städa. Så nu är det cleant här hemma! Jag har golv igen, i mitt rum & garderob,
hallelujah.
Nu ska jag börja mitt projekt.
Thanks for yesterday, loves.
Yeah, shake it up baby now,
Twist and shout!
22.24, my confusion, my ilusion.
De senaste dagarna har varit sega och långa. Det bästa har varit boxningen med nissan, telefonen, Sex & the city, sängen, Sofia & Lisa.
Jag har haft det så snurrigt i min skalle att jag har inte haft koll på någonting.
Och jag hör jätte dåligt. Jag måste ha någon skada av något slag, eller så är jag mer borta än vad jag trott.
Jag träffade Sofia och Lisa idag, och jag måste bara tacka för skratten. Sådär kul har jag inte haft på hela veckan.
Jag ser framemot morgondagen,
partey.
Nu ska jag njuta av Paolo Nutinis fantastiska röst.
Nightys.
I fight with my brains to believe my eyes
And it's harder than you think to delay the sadness
That creeps up my spine and haunts me through the night.
21.21, don't turn away in silence.
Pappas gamla skinnjacka är rå. Jag passar dock inte i rått.
19.40, Elvis.
Jag skulle haft min stöd matte lektion idag, men hon var inte där, så jag stack upp till min kära mormor för att jag hade lovat henne att städa idag, vilket jag gjorde.
Sen mumsa vi i oss soppa och efter det äppelkaka. Sen drog jag hemåt där skolfotona låg och väntade. Och det är så man ser ut i årets kalender. Förra året var man brunett, det ni.
Fast jag ska nog stanna såhär. Blond är ju egentligen min riktiga hårfärg.
Jag har spelat pasians idag. Mormor och jag satt vid köksbordet lyssnandes på radion och spelade med en varsin kortlek. Sånt tycker jag om.
Och ikväll blir det nog film.
Och imorgon boxning, och jag är peppad.
Byes.
me classies.
23.39, I'll wait for you.
Allt är så tomt. Och tyst, om man inte räknar med musiken som flyter ur högtalarna och mina hjärtslag som slår så hårt att man kan nästan tro att grannarna ska komma upp och klaga.
Men grejen är att jag känner mig ensam.
Och jag funderar fortfarande på det dära med trafikljusen. Jag har inte fått något svar. Fast det kanske inte är så konstigt för att jag har inte vågat fråga, ännu.
Det känns som om allt går i kras, långsamt.
Jag hatar avstånd. Jag hatar pengar.
Men mest av allt hatar jag att inte veta.
17.02, Andersdotter.
Jag stiger upp och jag är ensam. Förutom att min syster fortfarande låg och sov.
Och jag har ett nytt favorit té. Vanilj té. Hur jäkla gott som helst.
Sen kom jag på att det är Fars dag. Och jag som hade tänkt att köpa blommor, men jag är pank.
Så nu sitter Ida och jag mittemot varandra med en varsin dator och vi har precis bakat sockerkaka.
Det kommer att bli min första onyttighet denna veckan. Eller jo, jag drack ett glas Julmust igår. Det första i år. Jag längtar verkligen efter julen nu. Det är ju så mysigt.
Jag var nere och hämtade min vinterjacka i källaren förut. Och den, mina vänner, är så jäkla varmt att man börjar svettas efter en kvart. Så vi får se om det blir så kallt att den behöver användas. Jag hämtade också pappas gamla skinnjacka, och den är stenhård! Himla tuff, men vet inte om det är riktigt jag. Jag tror jag ser mest rolig ut i den.
Men shitsamma.
Jag borde plugga. Men jag har ingen lust alls. Jag har inte ens läst hela boken. Tyckte inte speciellt om den heller. Det är väl därför jag inte läst ut den.
Man kan bara inte ge någon en bok och säga att man ska läsa ut den. Man måste ha ett intresse för boken. Jag måste i alla fall ha det. Jag läser inte vad som helst, icke.
Men nu får jag se till att det blir färdigt.
Laters!
Newly born.
00.39
14.13, grön, gul eller röd?
Vad är jag? Vad är vi?
Och där stod jag i min garderob och kollade igenom vartenda plagg. Någon timme senare bestämde jag mig för min gula The Kooks tröja. Jag tog den inte för att jag är upptagen fast ändå öppen för förslag, nejnej.
Jag valde den pga min osäkerhet.
Vid 21 kom en full syster, Julia och Nattis och hämtade mig, och vi drog oss upp till dem för att små förfesta lite.
Sen var vi framme vid festen. Och jag hade jätte kul! Trevligt folk och mycket baila baila.
Efter 2 tiden stack man där ifrån med Björn som sällskap. Vi satt i köket å drack té, käka rostade mackor och lyssnade på musik till klockan halv 5 på morran. Det var väldigt trevligt.
"Holy molly, holy makaroni!"
Jag vaknade 9ish av att pappa pratade högt och då steg jag upp. Det var min älskade mamma i telefon, och vi pratade i cirkus en timma.
Jag älskar dig över allt annat i detta liv. Och även om jag inte finns där hos dig, så finns jag här för dig, 24/7.
Saknar dig oändligt.
Sen vaknade Björnen och vi fortsatte att lyssna på Bob Dylan och käka frukost, sen drog han sig hemåt.
Själv fortsatte man att lyssna på älsklings Bob & Shout out Louds. Plötsligt fick man en kick av att baka, så jag satte igång att baka scones. De blev hjärtformade med krossad mandel ovanpå. Och dom var svinigt goda, om jag får säga det själv.
Snart ska jag träffa Lillan och vi ska troligtvis se på Factory girl som jag köpte häromdagen för en 50 lapp. Har saknat kickan.
Sen ska jag plugga lite och resten av kvällen ska jag gräva ner mig i min oändligt sköna bäddsoffa och glo på film.
Det bästa den här veckan har varit trummlektionerna, Gbg & festen,
och det vill jag tacka för.
Tack.
I'm getting my third tat,
hallelujah.
Maybe life is a song but you're scared to sing along
Until the very ending.
00.29, hon är min Ida.
Min älskade syster har skaffat sig en blogg, äntligen!
Hon är bäst på att skriva och beskriva. Hon finns alltid där, och hon är goast och bakar goaste muffins. Hon är sötast, snällast och är den bästa storasystern man kan ha.
Så jag råder er att kolla in denna finfina människa.
www.idasusan.blogspot.com
www.myspace.com/idasusanliselott
You, me
& the rest.
23.59, I want to hear drums and my heart's a drum.
I try to try to lose my head but I wish wish wish that you were always here.
Nu ligger man här i sängen igen utan trötthet.
Visst är man sliten efter en hel dag i götet, men inte tillräckligt. Jag skulle ha sprungit runt och runt avenyn några gånger, då skulle jag inte legat här nu å skrivit.
Men ja, done its done.
Dagen har varit riktigt trevlig. Första stoppet var ett häftigt museum som jag inte riktigt kommer på namnet just nu, men det var fint där. Efter det drog vi till mcdonken och jag fick mitt kaffe (som var brännhett så min tunga känns fortfarande helkonstig.) En timma senare var vi på Konstmuseumet & Konsthallen på avenyn. Jag gillade verkligen fotografierna i konstmuseumet. De hade en sådan känsla, av något slag.
Köpte ett vykort också till min fina samling. Ett fotografi på Andy Warhol, söta Edie Sedgwick och en annan gubbskrutt. Very lovely.
Senare hade vi några timmar för oss själva, så Elin, Titti och jag drog oss till Nordstan, där jag köpte ett pannband (som egentligen är ett halsband från herravdelningen på H&M. Killar ska då alltid ha snyggare saker/kläder, argh.)
Vi tog oss ett fika där också.
Sen var det dags för teater på Backateatern. 7e blinget, hette den. Och den var ball.
Jag vill också kunna baila baila på det sättet.
& nu ska jag somna till Shout out Louds,
goodnighty!
00.44, the worst part of dreaming is that you have to wake up.
Höstlovet var helt underbart. Kumla, Finspång, Norrköping, Stockholm & Gröndal. Jag älskar att åka till nya och gamla ställen. Nackdelen av det hela är att åka bil. Jag gillar inte att åka bil, jag sitter eller ligger alltid och tänker, nu crashar vi, nu crashar vi.
Det är verkligen hemskt av mig, men det är det där ljudet. Men tack och lov för musik, eller hur?
Men som sagt - höstlovet var hetbra! Jag har fixat mitt hår, jag har småshoppat, jag har fotat, jag har träffat söta kusiner & kusinbarn, träffat Sara & Josse, vart på Keane konsert och haft det allmänt supermysigt.
Keane konserten var nog något av det bästa jag har upplevt. Där var vi - Emelie, Ida och jag. Och vi dansade, studsade, sjöng, skrek och klappade.
Och jag hade rött läppstift på mig. Och inte bara det, rött nagellack också. Jag måste fått någon slags kick eller så. Jag har inte målat naglarna på över ett år, och jag har aldrig burit läppstift.
Men jag gillart.
Så... I måndags var man i skolan igen. Det var kul att se alla igen. Men kvällen var det värsta. Och jag orkade inte längre. Det kändes som om jag skulle kvävas. Så 23ish var jag ute och andades in all luft som jag bara kunde.
Och drog upp till min mormor. Hon är den bästa. Även fast vi har olika tankar om saker och ting, så lyssnar hon, och hon finns alltid där.
Jag sov inte alls mycket inatt. Jag kunde inte. Det var bara du i huvudet.
Om inte vi ses snart så vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Jag går snart i kras.
Så jag var inte i skolan idag. Hade svinigt ont i halsen och jag misstänker att en förkylning är på g. Men vid 13 tiden kom Titti till mig och fick mig att le. En timma senare följde jag med henne till Mhouse för hennes första tatuering, vilket blev väldigt snyggt.
Sen såg vi på Bröderna Grimm och mumsade på nyponsoppa.
Sen drog hon hemåt och jag beslöt mig att inte boxas idag, jag vill inte bli mer sjuk. Så jag satt och slöade lite lagom.
Och nu har Ida och jag precis tittat på Marie Antoinette. Kirsten Dunst är då allt för söt.
Imorgon blir det Göteborg med programmet, det lär nog bli kul.
Men nu ska jag crasha.
